Songtext Fattig bonddrang Astrid Lindgren

Fattig bonddrang

Jag r fattig bonddrang, men jag lever nd.
Dagar gr och kommer, medan jag knogar p.
Harvar, sr och pljer, mockar, grver och br.
Gr bak mina oxar, hojtar visslar och svr.
Jag r fattig bonddrang, och jag tuggar mitt snus.
Och nr lrda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, nr jag blitt livad vill jag tampas och slss.
Vila hos en flicka vill jag ocks, frsts.
Sen, s kommer snda'n, och d vill vran prst,
att jag ska i kyrkan, men d sover jag mest.
Prsten kan vl sova hela mndagen men,
fr en fattig bonddrang, brjar knoget igen.
S gr hela veckan, alla dagar och r.
Jag gr med min lie, och jag pljer och sr.
Jag kr mina oxar och jag hssjar mitt h.
Harvar, gnor och trlar, och till sist ska jag d.
Str dr, fattig bonddrang invid Himmelens port.
Lite rdd och ledsen fr de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hlls med flickor och slss.
Herren, Gud i Himlen, r vl missnjd frsts.
Men, d sger Herren: Fattig bonddrng, kom hit.
Jag har sett din strvan och ditt eviga slit.
Drfr, fattig bonddrang, r Du vlkommen hr.
Drfr, fattig bonddrang, skall Du vara mig nr.
h, jag, fattig bonddrng str s still infr Gud.
Och sen klr han p mig den mest snvita skrud.
Nu Du, sger Herren, r ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddrang, nu fr Du vila ut.